Vill inte

Så kändes det i morse när alarmet satte igång klockan sex, och så känns det fortfarande till stor del, trots att jag varit runt kvarteret med Saharah. Det påstås ju att en promenad får en att vakna till och bli piggare, men jag vet inte om jag tror på det för jag känner mig bara TRÖTT. Fast det är ganska självförvållat. Jag glömde ta min medicin mot myrkrypningar igår kväll (Gabapentin), så jag sov dåligt, och orkade inte gå upp och ta den när jag kom på att jag hade glömt. Så, självförvållat.

På tal om något helt annat verkar det som att jag blir tvungen att byta mat till Saharah. Hon har fått smak på den maten Ludde får, Beneful, och nu vill hon inte äta den andra maten. Bara att gilla läget, tänker jag. Om någon erbjöd mig torrt bröd och jag visste att jag kunde få en gourmetmiddag istället, skulle jag inte heller äta.

Och på ämnet Saharah (kommer kanske bli tjatig om henne här ett tag framöver) så känns det som att det går himla bra. Idag var första dagen det kändes jobbigt att stiga upp och hon hade inget emot att ta lite sovmorgon. Det var ju inte heller för att jag inte hade lust att gå ut som jag inte ville stiga upp, utan det hade ju andra orsaker. Det kändes inte tillnärmelsevis lika svårt att övertala mig själv att gå en promenad som det känns att bestämma mig att gå till bussen om en halvtimme till exempel. Jag har alls ingen lust att gå till "jobbet" idag, men jag hoppas att jag ska klara att ta mig i kragen och komma iväg. Delvis är det därför jag sitter här och skriver istället för att snubbla omkring på Facebook, för att det är oändligt mindre risk att jag ska fastna i något spel här på Blogger än om jag var på FB.

Tacksamt nog verkar vädret klarna upp också. Även om man gillar promenader, och inte har något emot regn, så är det väl inte direkt favoritvädret att promenera i. Jag bestämde mig för att strunta i täcke till Saharah dessutom, och eftersom hon verkar rädd för handduken så är det ju bra att hon slapp bli blöt. Sitt gulliga leopardmönstrade löpskydd får hon leva med, men hon slipper alla andra sorters kläder. I alla fall tills jag ser hur hon reagerar på kylan i vinter. Men det tänker jag inte oroa mig över förrän det blir aktuellt.

Vi övade lite "sitt" och "stanna" och "kom hit" igår kväll, och hon lär sig väldigt fort. Det hjälper kanske att hon älskar godiset hon får som belöning när hon gör rätt. Och Sotis verkar ha accepterat henne helt dessutom. De kommer kanske aldrig bli bästisar, men Sotis sitter inte och gömmer sig hela dagarna och attackerar inte Saharah heller, så det är mycket uppmuntrande.

Klockan påstår att det är dags.Vill fortfarande inte.

Gå inte vilse i universum.