Gastric bypass +64 dagar (ca 98 kg)

När jag bestämde mig för att göra den här operationen var jag självklart medveten om att jag skulle gå ner i vikt ganska snabbt de första två till tre månaderna. Det har lugnat ner sig lite nu, ungefär ett halvt kilo i veckan verkar vara normen för tillfället. Lika självklart var jag också medveten om att jag förmodligen skulle "växa ur" mina kläder under den tiden. Vad jag inte var beredd på var att tappa byxorna på den 50 meter långa promenaden från busshållplatsen till mitt hus!

När jag klev in genom dörren till min lägenhet hängde jeansen på ena höften, och när jag sträckte mig för att hänga upp jackan var jag glad att jag var ensam för då ramlade de ner. Nu är jag desperat efter antingen ett skärp för att hålla upp byxorna med, eller nya byxor helt enkelt. Det blir till att finkamma andra-hand-butikerna i närområdet efter byxor storlek 46/48, eller skärp på minst 120 cm. Inte för att jag egentligen har råd att köpa kläder, men vad gör man. Jag kan ju inte gå omkring med ena handen i byxlinningen för att hålla upp byxorna.

Så här i efterhand tänker jag att jag borde varit förutseende nog att förbereda mig bättre och haft kläder storlek mindre och/eller skärp liggande, men efterklok är lätt att vara.

I andra nyheter hade jag min första dag på VAC (Värnamo ArbetsmarknadsCenter) idag. Det gick rätt bra, förutom ett litet sammanbrott vid middagstid när jag insåg att ALLA (både personal och deltagare) äter samtidigt och på samma ställe. En hel kvart gick det bra, sen tog bananen slut och jag gick och ställde mig i ett hörn och bröt ihop en stund.

Positivt var att personalen var väldigt förstående och tillmötesgående i att de erbjöd att jag kunde sitta på annan plats tillsammans med kanske en fem-sex andra som också tyckte det var jobbigt med mycket folk på en gång. Så löste de två problem på en gång. Smidigt.

Imorgon och på torsdag är det IASS som vanligt. Nästa tisdag ska jag tillbaka till VAC, så får vi se hur det går då. Och nu ska jag finkamma Tradera, Blocket, m.m. efter billiga byxor och/eller skärp.

Gå inte vilse i universum.

Gastric bypass +57 dagar (99/100 kg)

Min lista över mat jag inte kan äta blir längre varje vecka. Den gångna veckan har jag lagt till grovt bröd, vitt ris, och jordnötssås. Jag här hört från mamma och andra som gått igenom samma sak att de fått ont i magen, eller kraftigt illamående, eller diarré. Jag önskar att jag fick de symtomen. Jag kräks istället, vilket är något av det värsta jag vet.

Dessutom verkar viktnedgången ha stannat upp. Vågen har visat 99/100 kg i nästan tre veckor nu. Före operationen sades det att de som upplevde bäst viktnedgång var de som fick i sig mycket vätska, ca 2-2,5 liter om dagen, och de som inte gick ner så mycket var de som drack för lite. Jag gör mitt bästa för att få i mig minst 2 liter om dagen och ändå står vågen still. Det börjar kännas lite lite frustrerande.

Men det är inte bara dåligt. Tvärtom känns det överlag bra. Jag fick några nya tröjor i förra veckan, i storlek 48/50, och det kändes väldigt bra att de passade och dessutom gjorde att det verkligen syntes att det finns 22 kg mindre av mig nu.

Missan är ganska nöjd med att ha mer plats i mitt knä också.

Gå inte vilse i universum.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Byte

Ett logginlägg på Facebook pratade om ätt byta bort sina problem mot någon annans och min spontana reaktion var "gärna!", men när Jag tänkte efter någon sekund ville Jag ta det tillbaka. Mina problem må kännas oöverkomliga för mig just nu, men det finns ändå många som har det mycket värre.

Jag tänker på att jag inte får ha mitt barn hos mig. Men jag får i alla fall träffa honom, medan tusentals mammor sörjer sina barn som de aldrig mer får se eller hålla i sina armar.

Jag tänker på att jag har det dåligt ställt ekonomiskt, medan miljoner människor varje dag går hungriga för de får inte ihop pengar till mat. Eller tvingas lura ihop sig i portar eller under broar för att de inte har tak över huvudet.

Då tänker jag istället på hur bra jag har det som har turen att bo i just Sverige, där vi blir jämförelsevis bra omhändertagna av staten. Och jag hoppas att de som styr ska inse detta och inte förstöra vår välfärd med alltför många reformer.

Och jag lutar mig tillbaka i min fåtölj, tittar ut genom fönstret i mitt vardagsrum på utsikten över min hemstad och tänker att det skulle kunnat vara mycket värre.

Gå inte vilse i universum.

Published with Blogger-droid v2.0.4