Fjärilarnas död

Ja alltså, när vi väl kom iväg släppte all nervositet, tack och lov. När vi åkte från Värnamo var det mulet och lite kvalmigt, men det hade utlovats fint väder och på vägen dit klarnade himlen så att när vi kom fram var det strålande sol från en klarblå himmel och inte ett moln i sikte.

Första önskemålet från Wesley var Nils Karlsson Pyssling, men det låg lite undanstoppat på en sidogata så vi kom dit på omvägar runt Karlsson På Taket och Emils Katthult. Till slut hittade vi dit i alla fall, och Wesley han var in och ut i huset fyra gånger. Jag följde med första gången, men sen sprang han på så fort att jag inte hängde med, så jag hittade lite skugga utanför dörren där jag satte mig och väntade med kameran i högsta hugg.

Sedan skulle han prompt prova Inte-Snudda-Marken-Banan och det klarade han jättebra, med bara lite hjälp över de svåraste bitarna. I efterhand kom jag på att jag var så fokuserad på att peppa honom och vara stöd att jag glömde ta ett enda kort när han var så duktig. Attans.

I slutet av banan låg Den Lilla Staden och där snokade vi runt en liten stund tills en del av oss kände av lite sug i magen. Då traskade vi iväg till Törnrosdalen där sällskapet hade varit under ett tidigare besök. Den här gången blev de dock besvikna på maten. Wesley och jag var nöjda, vi köpte färdiga baguetter som var alldeles lagom mättande, men de andra gick tillbaka med sitt och fick pengarna tillbaka. Och jag måste ju säga att jag förstår dem, den grillade laxen var kall och den krämiga potatissalladen som skulle varit till var slut så de fick ta vitkålssallad istället. Det är väldigt dåligt att inte kunna vara förutseende och skaffa in så mycket mat att det räcker till alla, när man varit i gång så pass länge att man borde veta ungefär hur mycket folk som kommer vid middagstid varje dag.

Hursomhaver, efter maten var det något (läs: någon) som mycket starkt sa oss att vi skulle till Mattisborgen, så det var bara att traska dit. Mattisborgen och Mattisskogen är nya för i år och jag måste säga att de gjort ett makalöst jobb med stället. Borgen var verklighetstrogen om än i mindre format (precis lagom för barn) och möblemanget var i samma stil. Utanför hade de ett vattenfall och några grottor som var väldigt spännande för barnen så klart. Och vi hade sån tur att precis när vi hade utforskat nästan hela borgen (utom fängelsehålorna) så var det dags för en föreställning, så vi gick ut med alla andra och satte oss för att se på. Skådespelarna var mycket duktiga där de framförde delar ur filmen. De kom inte kronologiskt, men det gjorde liksom inget, det blev ett jättebra kollage i alla fall.

Så vandrade vi runt i Mattisskogen en stund och letade efter rumpnissar men de enda jag hittade var de vi hade med oss ;) så vi vandrade vidare till Villa Villerkulla och såg på när Pippi och Tommy och Annika och pappa Efraim berättade en saga. Och så åt vi glass. Väldigt mumsig glass. Väldigt mumsig laktosfri skopglass. Många kramar och pussar till den som bestämde att de skulle ha det i den glasskiosken.

Utanför Villa Villerkulla fanns så klart en jättefin lekplats också med en spännande sjörövargrotta. Efter lite tvekan kom Wesley med in och när han väl hade sett att de läskiga ljuden kom från en högtalare och det läskiga ljuset bara var färgade lampor, så tyckte han den var hur kul som helst och gick igenom den nåt dussin gånger eller så. Och jag behövde bara följa med fem gånger.

Från Villa Villerkulla gick vi vidare ner till Den Lilla Staden igen, för att titta in i handelsbodarna där. Vi hann precis med att köpa lite krumelurpiller och Kuckelimuck medicin innan bodarna stängde. Sen var det dags att börja tänka på refrängen så vi traskade iväg till Alms Diversehandel och handlade lite souvenirer innan vi lastade in oss i bussen igen för hemresan.

Trötta, men glada efter en händelserik dag kom vi hem och hann med en tripp till Webkinz World innan det var dags för Wesley att åka vidare. Jag sov mycket gott den natten kan jag säga, och mycket hårt. Och jag är så glad att jag fick hela dagen med min son.

Slutligen vill jag verkligen rekommendera alla som inte varit där än att ta en tur till Astrid Lindgrens Värld. Det är väl värt besöket. Fast kanske det är bäst att ta med egen matsäck för säkerhets skull.

Gå inte vilse i universum.

Fjärilar i magen

Imorgon ska vi (min son och jag) på utflykt till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Vi ska åka buss med 40 andra människor vi aldrig har träffat förr. Vandra runt i parken bland hundratals människor vi aldrig träffat förr. Vi har ett tajt schema på morgonen, han ska komma 7:15, mamma ska hämta oss 7:20 och vi ska vara vid bussen 7:30 för att åka 8:00. Jag har stressat hela dagen och oroat mig för att vi ska komma för sent, eller att jag ska glömma ta med mig något viktigt, eller hundra andra småsaker. Jag var för stressad för att tvätta, bokade om tiden till måndag istället.

Fjärilarna i magen sprider syra omkring sig tror jag för jag har haft halsbränna som aldrig förr hela dagen. Har druckit säkert två liter vatten med Samarin i, men det verkar inte ha hjälpt så mycket.

Trots all stressen ser jag verkligen fram emot morgondagen. Jag ska få vara tillsammans med min son hela dagen, 14 underbara timmar med min älskling.

Gå inte vilse i universum.

Tillsammans

Vilken skillnad det gör att vara flera tillsammans mot att vara ensam! Vi var i sta'n på Värnamodagarna och smakade lite wokad älg (mumsigt), och tittade runt litegrann. Vi hade jättetrevligt, och jag är glad att jag fick chansen att se hur det är. Tidigare år har jag avstått från att gå ner på sta'n under Värnamodagarna för att jag inte ville gå själv, det har känts jobbigt. Bara tanken att gå bland allt folket ensam fick mig att vilja kräkas. Men nu hade vi som sagt jättetrevligt och jag är glad att jag var där.

Tack mina vänner för en helkul stund på sta'n!

Gå inte vilse i universum.

Svamp

Ganska ofta när det är något jag inte vill göra, och jag blir "övertalad" att göra det ändå, slutar det med att jag har rätt kul trots allt. Som idag till exempel. Jag blev utdragen i skogen för svampplockning, och uttryckte eftertryckligt att jag tänkte minsann inte plocka någon svamp, jag skulle sitta vid bussen och ta hand om fikakorgen.

Nu råkar det vara så att jag tycker om naturen, även om jag drar mig för att gå ut i den. När jag väl är där njuter jag för fullt. Så även denna gång. Jag hängde på de andra när de gav sig in i skogen, med tanken att jag kan väl gå en liten bit in i alla fall. Det slutade med att jag trängde mig igenom snåren ivrigt spanande efter de där klargula fläckarna i mossan. Jag till och med hittade några stycken alldeles själv, vilket fick mig att känna mig orimligt stolt över mig själv.

Så trots att jag inte hade den minsta lust att plocka svamp innan vi åkte, slutade det med att jag hade väldigt kul. Dessutom fick jag ett par timmars motion och frisk luft, och det kan ju verkligen inte skada.

Gå inte vilse i universum.

Nyckelbesvär

Vilken förmiddag jag hade idag! Vaknade innan alarmet ringde, men det är inte ovanligt. Glömde äta frukost för mamma lämnade inte något nybakt bröd på dörren. Så vid halv tio i förmiddags gjorde jag mig i ordning för att gå till "jobbet", och tänkte komma iväg före tio för att hinna med ett stopp på vägen. Det ville sig inte utan jag kom iväg fem över och fick gå tillbaka två gånger för att jag glömde skräppåsen och mina papper jag behövde idag. Till slut kom jag ner, satte nyckeln i dörren till miljöhuset, men när jag skulle dra ut den igen satt den fast!

I fem minuter kämpade jag med den, vred och drog och lirkade och krängde, men den satt obönhörligt fast. Inga pengar på mobilen och utan nyckeln kom jag inte in hemma för att ringa vaktmästaren. Jag såg en grannes bil på parkeringen som jag känner lite grann, så jag åkte upp på sjunde våningen med hopp om att använda deras telefon, men där var ingen hemma. Så ner igen med hissen och tänkte att jag får väl sitta där tills vaktmästarna druckit sitt kaffe (kontoret är i samma hus som jag bor i). Men som tur var väntade en annan granne på hissen när jag skulle av och lovade att ringa jouren direkt. De kom efter bara fem minuter och fick loss nyckeln på två röda sekunder. Tack tack snälla vaktmästar'n!

Vid det här laget var jag så stressad att jag mådde illa så jag bestämde att jag tog mitt stopp efter "jobbet" istället och att jag skulle ta bussen ner istället för att gå. Och tur var det för på nästa hållplats steg mamma på så vi fick sällskap hela vägen.

Resten av dagen var bättre, det var pizza till middag och jag fick lugn och ro så jag till och med fick min bok färdig. Med all uppmuntran från familj, vänner och bekanta så kanske jag till och med skickar iväg den till ett par förlag.

Nu ska jag ta det lugnt ikväll, lite Facebook, lite Webkinz World, och så TV till läggdags. Imorgon ska jag börja på en bok jag lånat, en riktig tegelsten, det ser jag fram emot.

Gå inte vilse i universum.

Vägtankar

Jag var i Jönköping idag med bonusfamiljen, och mamma, och på vägen hem satt jag och funderade på bland annat väder. Jag har förstått att mina preferenser vad gäller väder skiljer sig från andras i allmänhet. Mycket beror det på mina åkommor, främst Sjögrens Syndrom, eftersom stark sol gör att det gör fysiskt ont i mina ögon, jag blir överhettad eftersom jag inte kan svettas "normalt" vilket gör att jag blir illamående och får huvudvärk. Till följd av detta föredrar jag mulet väder med temperatur runt 18-22 grader. Jag har inget emot lite regn heller, så länge det inte spöregnar. Jag tänker att det gör väl inget att bli lite blöt, det är bara vatten, det torkar.

Så tydligen anses det avvikande att föredra mulet, svalt väder framför soligt och varmt dito. Att föredra vinter framför sommar. Jag undrar om det kan vara för att vi får så lite sol här uppe i Norden att man förväntas tycka om sol, och likaså förväntas man klaga på regn och mulet. Men jag känner att så som världen har "krympt" i och med bättre kommunikationsmedel, så är det väl upp till var och en var man bor. Gillar man inte läget så är det väl bara att bosätta sig någon annan stans.

Framförallt tycker jag att allmänheten (jag nu generaliserar jag. förlåt.) behöver ta sig i kragen och sluta klaga så förplåtat. Är det inte det ena så är det det andra, det är för kallt, för regnigt, för soligt, för varmt, och så vidare. Varför inte bara "gilla läget" och göra det bästa av situationen?? Råkar det vara 35 grader i skuggan och strålande sol så har det aldrig hindrat mig från att gå ut och ha kul med min son, som gillar sol och värme. Inte ska han, eller andra i allmänhet, behöva lida för att förhållandena inte är idealiska för mig.

Det ligger mycket sanning i talesättet "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder".

Gå inte vilse i universum.

Tanketåget

Man har gott om tid att tänka när man är sjuk och inte har annat att göra än att ligga och sova hela dagarna. På engelska säger man "train of thought", dvs tanketåget, men mina tankar irrar så jag brukar säga att jag investerade i en "hovercraft of thought" för flera år sen.

Mest tänker jag på min son. Det är dags att lämna in begäran om omprövning igen och jag vet inte riktigt hur jag ska skriva den. Kära mor har arrangerat att jag ska träffa en person på måndag som har mycket erfarenhet i området, och förhoppningsvis kommer det ge mig lite idéer.

Jag har funderat på katter och hundar också. Trodde jag fick napp på en urgullig röd dvärgpinscher i Malmö, men de slog på bromsen och det brukar betyda att de fått ett bättre erbjudande. Men just idag hittade jag en jättesöt powder puff och har mejlat och anmält intresse. Jag får väl se hur det går. Det är en hanhund, och jag hade helst skaffat en tik, men han är himla söt.

Det ska bli intressant att se hur Sotis (min katt alltså) reagerar på en ny familjemedlem. Hittills har det gått bra med mammas hund, men han är livrädd för katter. Jag tror nog de vänjer sig vid varandra så småningom. Hon är en liten surtant, när mammas kattunge, Disa, har varit här har Sotis mest suttit och tryckt under soffan och fräst åt lilla Disa när hon kommit för nära. Men Disa ger igen med samma mynt. Det är otroligt skrattretande att höra en pytteliten kattunge fräsa och skrämma undan en vuxen katt som är tre gånger så stor.

På lördag ska vi till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld. Det blir första gången för mig, tredje gången för Wesley. Jag har hört att det är fint och att barnen har kul och det är ju det viktigaste. Jag hoppas bara inte han är för stor, han är ju 8 år redan. Det blir nog bra med det.

Gå inte vilse i universum.