tisdag 20 mars 2012

Gastric bypass +99 dagar (94 kg)

Idag glömde jag min "nappflaska" (vattenflaska av sport-typ) hemma, vilket ledde till att jag drack för lite, vilket ledde till att jag ganska snabbt reagerade som om jag hade vätskebrist. Vilket jag förmodligen hade. Lite otäckt att se dopplereffekt varje gång jag vred på huvudet. 

Jag har ätit mycket soppa och mos de senaste veckorna, vilket har gått alldeles utmärkt. Då och då har jag varvat med en macka med stekt ägg. När jag nämnde det för mamma blev hon alldeles förskräckt och sa att jag absolut inte fick äta stekt ägg, dels pga bypassen, men också för att jag inte har någon gallblåsa (hade problem med gallsten, och de tog bort den). Så jag undrade om det var ok med kokt ägg, och det gick hon med på att det var väl ok. Så jag gick hem och föråt mig på kokt ägg :D Åt fyra stycken på tre måltider. Sen knorrade och gurglade det konstigt i magen resten av kvällen, men värre än så blev det inte. Fast jag ska nog hålla mig till ett ägg på en dag, med några dagar emellan. Det känns ju onödigt att utmana ödet.

Jag har funderat på om det går att sy in underbyxor. Det skulle behövas. Eller kanske det är lättare att bara köpa nya. Jag har ju en massa garn nu, jag kan virka några stycken. ;D Men skämt åsido, jag märker verkligen på kläderna nu att jag blivit mindre. Det går kanske inte jättefort på vågen, men kroppen fortare än vikten går ner. Det låter kanske paradoxalt, men jag promenerar mycket och då får jag anta att jag utvecklar mer muskelmassa, och muskler väger som bekant ungefär fyra gånger mer än fett. I alla fall är det det jag tröstar mig med när siffrorna på vågen verkar stå still.

Fortfarande klarar magen inte av för mycket fiber. Sist jag hade en kräkdag hade jag ätit ett äpple. Det har gått bra tidigare, men kanske reagerade jag på skalet, eller tuggade inte tillräckligt noga, eller var bara extra känslig just den dagen. Jag har försökt beskriva för andra hur det känns, men det är svårt att föreställa sig om man inte har upplevt det. Det känns som att det jag äter, som äpplet t.ex., sätter sig som en kork eller en propp i utloppet från magsäcken, så att allt jag får i mig efter det lägger sig ovanpå tills det blir för mycket och då kommer allt upp igen. Och under tiden mår jag som om någon tuggat mig och spottat ut mig igen. Tills allt kommit upp igen får jag inte behålla någonting, vare sig fast eller flytande. Det är ganska otrevligt, och det brukar ta en hel dag tills det lugnat ner sig. Sedan är det soppa och pulvermos som gäller i en vecka ungefär innan jag kan börja äta som vanligt igen.

Ljust bröd är det som gäller. Jag kör med Pågens Lantbröd med Havssalt. Det är relativt fiberrikt, men inte såpass att jag blir dålig. Lite smör och honung på, eller kaviar och ost, eller bara ost och värmd i micron. Men mest blir det som sagt soppa, mos, eller yoghurt. Banan går bra också, eller ICA:s frysta frukt (200 g per förpackning, finns i flera blandningar, kolla i frysdisken där den vegetariska maten står). Smoothie på naturell yoghurt, mango, och banan är himla gott. 

Nu ska jag dessutom vara testpilot för Arla's Smetana (laktosfri). Det ska bli spännande. Jag har redan ett par recept i huvudet som jag skulle vilja prova. Mamma har köpt Valios Smetana förut och den är god som den är till pannkakor eller våfflor, eller till en köttgryta t.ex. Jag tänkte börja med att ha den i såsen till en enkel grönsaksgratäng, sedan prova att blanda den med lite kryddor och använda den som topping på ugnsbakad kycklingfilé. Funderar även på att försöka göra glass på den tillsammans med fryst frukt, bara köra ihop Smetana med lite banan, eller annan frukt, i en mixer och äta. Jag ser fram emot det.

I andra nyheter håller jag på med mina gardinomtag fortfarande. Nummer två blir nog klart den här veckan, och så nummer tre nästa vecka. Sedan kan jag börja på nästa projekt, vad det nu kan bli. Jag ville sticka en basker som jag hittade mönster till i Land, men nu kan jag inte hitta just det numret. I nödfall har jag ett mönster från Drops på en stickad tröja till hund som skulle vara så söt på Saharah. Och går inte det kan jag alltid ge mig på att virka hjärtekatt. Jag hittar nog något att sysselsätta mig med.

På lördag är det min födelsedag, hela 35 år fyller jag då. Wesley kommer och vi ska ha bara en rolig dag, med besök hos Marsipan-Alfred i Långshult (godaste chokladen norr om Schweiz), lite god mat, lek och skoj, och regnbågstårta till eftermiddagsfika. Den är lite svår att förklara, men jag tänkte ta kort på den och lägga in den här efteråt, med recept.

Saharah och jag trapptränar minst en gång om dagen, både uppåt och neråt. Första gången vi skulle gå i trapporna blev hon livrädd, men det tog bara två dagar att vänja henne och nu tvekar hon inte ens längre. 

Nej nu får jag avsluta här, innan jag blir tvungen att ändra i rubriken till +100 dagar istället.

Gå inte vilse i universum.

Testpilotbloggen