Hur basenjin kom till

Det var en gång för mycket länge sedan, en grupp människor i Afrikas djungler som kom att bygga sig en by och bli bofast. Djuren höll råd om detta nya fenomen och kom fram till att Vargen skulle hålla ett öga på människorna och se hur saker utvecklades.

Vargen höll sig i närheten av människornas by och iakttog dem noga. Eftersom Vargen hade fullt upp med att bevaka människorna hann han inte jaga så mycket, och han märkte att han kunde hitta mat i människornas avskrädeshögar. Det tyckte Vargen var bra, och berättade för sina bröder och systrar om det.

En dag var Vargen ute på en av sina sällsynta jaktturer i djungeln kring människornas by när han hörde människor smyga i buskarna. Han iakttog dem och förstod att de följde spåren efter en grupp vildsvin. Vargen funderade en stund och cirklade sedan runt både människor och vildsvin. När han var mitt emot människornas flock ylade Vargen sitt jaktrop och skrämde vildsvinen så de sprang rakt mot människorna, vilka snabbt utnyttjade situationen och dödade många vildsvin med sina spjut. När människorna gett sig av gick Vargen fram till platsen där de dödat vildsvinen och fann att människorna hade lämnat kött åt Vargen som tack för hjälpen. Vargen var mycket nöjd och rapporterade detta till sina bröder och systrar.

Vargen sammankallade nu Djurens Råd igen och föreslog att vargarna skulle bli människornas följeslagare. Han presenterade sitt förslag mycket vältaligt och alla tyckte det lät mycket förståndigt. Emellertid menade Vargen att eftersom vargar är köttätare, och människorna är allätare, behövde de ett nytt släkte av vargar som skulle kunna dra större nytta av människornas samhälle, och han föreslog en lösning som fick enhälligt bifall i Rådet.

Följande natt smög Vargen in i människornas by och stal med sig en gethona. Vargen parade sig med gethonan i djungeln och tog hand om henne medan hon bar på hans valpar. Efter en tid födde hon fyra valpar åt Vargen. De liknade sin far Vargen, men med vissa skillnader. De hade mindre päls, en kortare svans, och de var mindre till växten. Framförallt hade de ärvt sin mors aptit för all sorts mat, inte bara kött.

Vargen var mycket nöjd med sina barn, och uppfostrade dem nu i att förstå människornas seder, och till att vara dem till hjälp i deras by. Han visade dem hur de skulle hjälpa människorna att jaga i djungeln, och hur de skulle vakta människornas boplats. När hans söner och döttrar var gamla nog smög Vargen dem in i byn tillsammans med deras mor, och lämnade dem att leva med människorna.

Människorna fann Vargens barn mycket hjälpsamma och nyttiga, och belönade deras hjälp med rikligt med mat och en plats vid elden när nätterna var kyliga. Och människorna kallade Vargens barn Basenji.

(en historia av Ylva Ullsdotter, som är helt påhittad och sprungen ur en mycket livlig fantasi och närheten till en basenji som äter allt den kommer över.)