Julaftonstankar

Jag var ute igår med Saharah och när vi gick förbi sjukhuset väcktes tankar på julen och folk som begår självmord på julen. Det slog mig att det måste vara det mest själviska en person kan göra, att lämna sina nära och kära med ett hål i hjärtat och undrande varför och dessutom för alltid förstöra årets största helgdag.

Personligen har jag aldrig hamnat i den situationen att jag har haft tankar på självmord, men jag kan rent logiskt förstå att det finns de som hamnar där. Däremot kan jag inte förstå att man väljer att ta den utvägen. För mig verkar det som om en sådan person är så inne i sina egna känslor att de stängt av all empati och helt enkelt inte kan se att andra skadas av deras handlingar.

Oavsett hur ensam man känner sig så finns det alltid någon, tror jag, i ens närhet som älskar en och som skulle sakna en om man försvann. Om man nu, som jag har hört, är så inne i sina egna känslor, och man känner att man bara är till besvär för alla i ens närhet, så kan jag i alla fall inte förstå att man skulle vilja göra sina nära så illa att man lämnar dem att för alltid undra varför.

Jag hade fler tankar i huvudet, men de försvann medan jag umgicks med min kära familj. Min lillebror har kommit på besök över julen och han är en av två människor jag känner att jag kan föra en intelligent diskussion med. Den andre är min storebror Ivan. Så jag får önska en god jul till alla, och att ni ger era nära och kära en stor kram och talar om för dem hur mycket de betyder för er.

Gå inte vilse i universum.