Gastric bypass +99 dagar (94 kg)

Idag glömde jag min "nappflaska" (vattenflaska av sport-typ) hemma, vilket ledde till att jag drack för lite, vilket ledde till att jag ganska snabbt reagerade som om jag hade vätskebrist. Vilket jag förmodligen hade. Lite otäckt att se dopplereffekt varje gång jag vred på huvudet. 

Jag har ätit mycket soppa och mos de senaste veckorna, vilket har gått alldeles utmärkt. Då och då har jag varvat med en macka med stekt ägg. När jag nämnde det för mamma blev hon alldeles förskräckt och sa att jag absolut inte fick äta stekt ägg, dels pga bypassen, men också för att jag inte har någon gallblåsa (hade problem med gallsten, och de tog bort den). Så jag undrade om det var ok med kokt ägg, och det gick hon med på att det var väl ok. Så jag gick hem och föråt mig på kokt ägg :D Åt fyra stycken på tre måltider. Sen knorrade och gurglade det konstigt i magen resten av kvällen, men värre än så blev det inte. Fast jag ska nog hålla mig till ett ägg på en dag, med några dagar emellan. Det känns ju onödigt att utmana ödet.

Jag har funderat på om det går att sy in underbyxor. Det skulle behövas. Eller kanske det är lättare att bara köpa nya. Jag har ju en massa garn nu, jag kan virka några stycken. ;D Men skämt åsido, jag märker verkligen på kläderna nu att jag blivit mindre. Det går kanske inte jättefort på vågen, men kroppen fortare än vikten går ner. Det låter kanske paradoxalt, men jag promenerar mycket och då får jag anta att jag utvecklar mer muskelmassa, och muskler väger som bekant ungefär fyra gånger mer än fett. I alla fall är det det jag tröstar mig med när siffrorna på vågen verkar stå still.

Fortfarande klarar magen inte av för mycket fiber. Sist jag hade en kräkdag hade jag ätit ett äpple. Det har gått bra tidigare, men kanske reagerade jag på skalet, eller tuggade inte tillräckligt noga, eller var bara extra känslig just den dagen. Jag har försökt beskriva för andra hur det känns, men det är svårt att föreställa sig om man inte har upplevt det. Det känns som att det jag äter, som äpplet t.ex., sätter sig som en kork eller en propp i utloppet från magsäcken, så att allt jag får i mig efter det lägger sig ovanpå tills det blir för mycket och då kommer allt upp igen. Och under tiden mår jag som om någon tuggat mig och spottat ut mig igen. Tills allt kommit upp igen får jag inte behålla någonting, vare sig fast eller flytande. Det är ganska otrevligt, och det brukar ta en hel dag tills det lugnat ner sig. Sedan är det soppa och pulvermos som gäller i en vecka ungefär innan jag kan börja äta som vanligt igen.

Ljust bröd är det som gäller. Jag kör med Pågens Lantbröd med Havssalt. Det är relativt fiberrikt, men inte såpass att jag blir dålig. Lite smör och honung på, eller kaviar och ost, eller bara ost och värmd i micron. Men mest blir det som sagt soppa, mos, eller yoghurt. Banan går bra också, eller ICA:s frysta frukt (200 g per förpackning, finns i flera blandningar, kolla i frysdisken där den vegetariska maten står). Smoothie på naturell yoghurt, mango, och banan är himla gott. 

Nu ska jag dessutom vara testpilot för Arla's Smetana (laktosfri). Det ska bli spännande. Jag har redan ett par recept i huvudet som jag skulle vilja prova. Mamma har köpt Valios Smetana förut och den är god som den är till pannkakor eller våfflor, eller till en köttgryta t.ex. Jag tänkte börja med att ha den i såsen till en enkel grönsaksgratäng, sedan prova att blanda den med lite kryddor och använda den som topping på ugnsbakad kycklingfilé. Funderar även på att försöka göra glass på den tillsammans med fryst frukt, bara köra ihop Smetana med lite banan, eller annan frukt, i en mixer och äta. Jag ser fram emot det.

I andra nyheter håller jag på med mina gardinomtag fortfarande. Nummer två blir nog klart den här veckan, och så nummer tre nästa vecka. Sedan kan jag börja på nästa projekt, vad det nu kan bli. Jag ville sticka en basker som jag hittade mönster till i Land, men nu kan jag inte hitta just det numret. I nödfall har jag ett mönster från Drops på en stickad tröja till hund som skulle vara så söt på Saharah. Och går inte det kan jag alltid ge mig på att virka hjärtekatt. Jag hittar nog något att sysselsätta mig med.

På lördag är det min födelsedag, hela 35 år fyller jag då. Wesley kommer och vi ska ha bara en rolig dag, med besök hos Marsipan-Alfred i Långshult (godaste chokladen norr om Schweiz), lite god mat, lek och skoj, och regnbågstårta till eftermiddagsfika. Den är lite svår att förklara, men jag tänkte ta kort på den och lägga in den här efteråt, med recept.

Saharah och jag trapptränar minst en gång om dagen, både uppåt och neråt. Första gången vi skulle gå i trapporna blev hon livrädd, men det tog bara två dagar att vänja henne och nu tvekar hon inte ens längre. 

Nej nu får jag avsluta här, innan jag blir tvungen att ändra i rubriken till +100 dagar istället.

Gå inte vilse i universum.

Testpilotbloggen

Gastric bypass +64 dagar (ca 98 kg)

När jag bestämde mig för att göra den här operationen var jag självklart medveten om att jag skulle gå ner i vikt ganska snabbt de första två till tre månaderna. Det har lugnat ner sig lite nu, ungefär ett halvt kilo i veckan verkar vara normen för tillfället. Lika självklart var jag också medveten om att jag förmodligen skulle "växa ur" mina kläder under den tiden. Vad jag inte var beredd på var att tappa byxorna på den 50 meter långa promenaden från busshållplatsen till mitt hus!

När jag klev in genom dörren till min lägenhet hängde jeansen på ena höften, och när jag sträckte mig för att hänga upp jackan var jag glad att jag var ensam för då ramlade de ner. Nu är jag desperat efter antingen ett skärp för att hålla upp byxorna med, eller nya byxor helt enkelt. Det blir till att finkamma andra-hand-butikerna i närområdet efter byxor storlek 46/48, eller skärp på minst 120 cm. Inte för att jag egentligen har råd att köpa kläder, men vad gör man. Jag kan ju inte gå omkring med ena handen i byxlinningen för att hålla upp byxorna.

Så här i efterhand tänker jag att jag borde varit förutseende nog att förbereda mig bättre och haft kläder storlek mindre och/eller skärp liggande, men efterklok är lätt att vara.

I andra nyheter hade jag min första dag på VAC (Värnamo ArbetsmarknadsCenter) idag. Det gick rätt bra, förutom ett litet sammanbrott vid middagstid när jag insåg att ALLA (både personal och deltagare) äter samtidigt och på samma ställe. En hel kvart gick det bra, sen tog bananen slut och jag gick och ställde mig i ett hörn och bröt ihop en stund.

Positivt var att personalen var väldigt förstående och tillmötesgående i att de erbjöd att jag kunde sitta på annan plats tillsammans med kanske en fem-sex andra som också tyckte det var jobbigt med mycket folk på en gång. Så löste de två problem på en gång. Smidigt.

Imorgon och på torsdag är det IASS som vanligt. Nästa tisdag ska jag tillbaka till VAC, så får vi se hur det går då. Och nu ska jag finkamma Tradera, Blocket, m.m. efter billiga byxor och/eller skärp.

Gå inte vilse i universum.

Gastric bypass +57 dagar (99/100 kg)

Min lista över mat jag inte kan äta blir längre varje vecka. Den gångna veckan har jag lagt till grovt bröd, vitt ris, och jordnötssås. Jag här hört från mamma och andra som gått igenom samma sak att de fått ont i magen, eller kraftigt illamående, eller diarré. Jag önskar att jag fick de symtomen. Jag kräks istället, vilket är något av det värsta jag vet.

Dessutom verkar viktnedgången ha stannat upp. Vågen har visat 99/100 kg i nästan tre veckor nu. Före operationen sades det att de som upplevde bäst viktnedgång var de som fick i sig mycket vätska, ca 2-2,5 liter om dagen, och de som inte gick ner så mycket var de som drack för lite. Jag gör mitt bästa för att få i mig minst 2 liter om dagen och ändå står vågen still. Det börjar kännas lite lite frustrerande.

Men det är inte bara dåligt. Tvärtom känns det överlag bra. Jag fick några nya tröjor i förra veckan, i storlek 48/50, och det kändes väldigt bra att de passade och dessutom gjorde att det verkligen syntes att det finns 22 kg mindre av mig nu.

Missan är ganska nöjd med att ha mer plats i mitt knä också.

Gå inte vilse i universum.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Byte

Ett logginlägg på Facebook pratade om ätt byta bort sina problem mot någon annans och min spontana reaktion var "gärna!", men när Jag tänkte efter någon sekund ville Jag ta det tillbaka. Mina problem må kännas oöverkomliga för mig just nu, men det finns ändå många som har det mycket värre.

Jag tänker på att jag inte får ha mitt barn hos mig. Men jag får i alla fall träffa honom, medan tusentals mammor sörjer sina barn som de aldrig mer får se eller hålla i sina armar.

Jag tänker på att jag har det dåligt ställt ekonomiskt, medan miljoner människor varje dag går hungriga för de får inte ihop pengar till mat. Eller tvingas lura ihop sig i portar eller under broar för att de inte har tak över huvudet.

Då tänker jag istället på hur bra jag har det som har turen att bo i just Sverige, där vi blir jämförelsevis bra omhändertagna av staten. Och jag hoppas att de som styr ska inse detta och inte förstöra vår välfärd med alltför många reformer.

Och jag lutar mig tillbaka i min fåtölj, tittar ut genom fönstret i mitt vardagsrum på utsikten över min hemstad och tänker att det skulle kunnat vara mycket värre.

Gå inte vilse i universum.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Gastric bypass +40 dagar.(101 kg)

Äntligen har jag hittat ett sätt att blogga från telefonen. Blog-droid, en app jag hittade i Android market.

Som titeln säger, det är 40 dagar sedan min operation och vågen säger 101 kg idag. Dock har jag ännu inte lyckats komma tillbaka till den kondition jag hade före operationen, eftersom jag lyckades få dubbelsidig lunginflammation och fick ligga på sjukhus i fyra dagar. Jag håller fortfarande på att återhämta mig från det, mej än så länge är jag väldigt tacksam att pappa är här och kan hjälpa till och gå ut med Saharah. Jag ser fram emot att kunna promenera som förut igen.

Jag upptäckte att jag inte klarar att äta rökt skinka. Det var för kraftigt för magen att smälta. Däremot slinker persika ner utan problem. Mosad banan på salta kex går också bra, och till och med en halv frökus med kaviar.

Det enda som känns lite jobbigt är en mer eller mindre konstant känsla av illamående. Ibland tar jag fel på illamåendet och hunger och då kan jag få problem med att magsäcken blir för full. Det gör att jag får ont och ibland kommer maten på återbesök.

I det stora hela måste jag säga att jag mår bra. Lunginflammationen åsido.

Gå inte vilse i universum.

Published with Blogger-droid v2.0.3

Julaftonstankar

Jag var ute igår med Saharah och när vi gick förbi sjukhuset väcktes tankar på julen och folk som begår självmord på julen. Det slog mig att det måste vara det mest själviska en person kan göra, att lämna sina nära och kära med ett hål i hjärtat och undrande varför och dessutom för alltid förstöra årets största helgdag.

Personligen har jag aldrig hamnat i den situationen att jag har haft tankar på självmord, men jag kan rent logiskt förstå att det finns de som hamnar där. Däremot kan jag inte förstå att man väljer att ta den utvägen. För mig verkar det som om en sådan person är så inne i sina egna känslor att de stängt av all empati och helt enkelt inte kan se att andra skadas av deras handlingar.

Oavsett hur ensam man känner sig så finns det alltid någon, tror jag, i ens närhet som älskar en och som skulle sakna en om man försvann. Om man nu, som jag har hört, är så inne i sina egna känslor, och man känner att man bara är till besvär för alla i ens närhet, så kan jag i alla fall inte förstå att man skulle vilja göra sina nära så illa att man lämnar dem att för alltid undra varför.

Jag hade fler tankar i huvudet, men de försvann medan jag umgicks med min kära familj. Min lillebror har kommit på besök över julen och han är en av två människor jag känner att jag kan föra en intelligent diskussion med. Den andre är min storebror Ivan. Så jag får önska en god jul till alla, och att ni ger era nära och kära en stor kram och talar om för dem hur mycket de betyder för er.

Gå inte vilse i universum.

Gastric bypass +7 dagar (har inte vägt mig)

Idag för en vecka sen vaknade jag till sans på uppvaket på Värnamo Sjukhus. Redan igår gick jag delvis över till mos/puré/lättuggad kost. Pulvermos med tonfisk är rätt gott. Ännu godare med mos på kålrot, morot och blomkål.

Jag klarar två promenader om dagen med Saharah, pappa går med henne på morgonen och så går jag de andra två. Fast jag klarar inte hela rundan än, bara ungefär halva åt gången. Men jag ger mig inte, ju mer jag rör mig desto bättre blir det, tror jag. Snart nog ska vi klara att gå våra 45 minuters promenader genom hela sta'n igen.

Och vad jag dricker. Jag måste få i mig mina 2,5 liter om dagen, precis som innan, men jag kan inte få ner mer än 1-2 msk åt gången, så istället måste jag dricka hela tiden. Jag har konstant ett glas bredvid mig, antingen med vatten, eller mjölk (laktosfri), eller proviva, eller te. Min tandhygienist kommer gråta när jag berättar det.

Annars tycker jag det går bra överlag. Dränet togs bort i torsdags, och den vätska som fanns kvar i buken har kommit ut mycket bättre sen dess. Mamma har hjälpt mig lägga om det en gång om dagen. Jag orkar mer och mer för var dag, och jag har inte ro till att sitta still mer än absolut nödvändigt. Och jag är väldigt tacksam att jag lade ut pengarna för min fåtölj för några år sedan. Jag har inte använt den så mycket tidigare, men nu är den min räddning. Om jag sitter för länge rakt, i en vanlig stol/soffa, så gör trycket mot magen att jag mår illa och så småningom får jag ont. Så att kunna sätta mig i fåtöljen och luta mig bakåt och lägga upp fötterna på det inbyggda fotstödet är så väldigt skönt. Det avlastar magen och benen blir inte svullna.

Jag måste erkänna att jag har slarvat med stödstrumporna, men jag känner inte något behov av att använda dem. Mamma skäller på mig om det, så jag får lite skuldkänslor, men inte tillräckligt för att jag ska börja använda dem igen. Egentligen är jag dum som tänker så, för den allvarligaste komplikationen av en sådan här operation är blodproppar som man oftast får i benen och som sedan vandrar upp i lungorna eller hjärtat där de kan orsaka andningsstopp eller hjärtstillestånd. Vilket vanligtvis leder till döden. Jag ska nog börja använda mina stödstrumpor igen...

Gå inte vilse i universum.